Om

Åke Octans första framträdande skedde på Malmö Konsthall, vilket möjligen säger en del om pretentionerna. Två dagar senare spelade Olle Adolphson.
Det var en varm kväll i maj 1979. Enligt trummisen Stefan Berg var jag försvunnen när bandet började spela. Det stämmer. Jag stod på toaletten och vågade inte komma ut. Att gå ut på en scen är inte olikt att ta ett steg ut i luften.
Första låten vi spelade var en svensk översättning av den sommarens stora hit; ”Bobby Brown” med Zappa.: ”Hej där, det är jag som är Åke Octan, den coolaste killen i stan”.
Åke Octan var ett band som bar mitt förnamn.
Kalle Pedal fixade kontrakt på Sonet efter att ha hört en demo i JoJo och Morges minimala studio på Lilla Kvarngatan i Malmö: ”Döbra! Jag tar med den upp till Gunnar Bergström och så spelar vi in i augusti!”.
Det blev allt som allt en mini-LP och två singlar. Sonet ville sedan göra en LP och där ta med en del av det redan inspelade materialet. Bandledaren, jag, hade då drabbats av hybris. Om inte allt på skivan var helt nytt material fick det vara.
Vi spelade sista gången (senaste) på midsommarafton på Strandbaden i Falsterbo 1981. Extranumret var en cover, Velvet Undergrounds ”Sweet Jane”, vilket på något sätt knyter ihop det med spelningen på konsthallen två år tidigare.
Däremellan – något av det roligaste jag gjort.

Åke Högman